har tappat orden har inget mer att tillägga allt är redan nedskrivet fast skriver mig likväl till vanvett för skriva är det enda jag kan det enda som kan skingra eller kanske reda ut tankar fast det har ju aldrig fungerat men jag inbillar mig lika bra det för hela livet är en illusion det är i alla fall inte riktigt verkligt för livet är vad man gör det till några djupare meningar finns det inte vi lever för att fortplanta oss svårare än så är det inte men att vi överhuvudtaget finns till från början är en större nöt att knäcka och den kommer väl kanske inte knäckas tillfälligheter det finns i alla fall ingen djupare meningsfull förklaring till livet och gud finns inte vilken banal tanke jag förstår inte nej aldrig i livet att jag tänker tro på något större vi föds och sen dör vi vad vi gör av tiden är väl upp till oss själva jag har funnit mig i att leva i ständig ångest
hur lever du?

"truants move on
cannot stay long
some die just to live" pearl jam - immortality

det är den rivande slitande gnagande ångesten som förstör mig ångrar allt jag gjorde och inte gjorde allt jag gör och inte gör alltid denna ångest jag tror att det skulle kännas bättre att inte känna alls om det nu ens skulle kännas något alls att inte känna drömmer om andra tider ett annat liv eller i alla fall en annan inställning nej det är inte det att jag inte vill leva att jag hatar allt nej det är ingenting sånt den är en jävla ångest som förstör mig som förvirrar mig så jävla mycket för jag förstår inte varför den kommer varifrån den kommer försöker liksom hanka mig fram ändrar perspektiv hela tiden men ändå liksom bara falla tillbaks till gamla mönster mina tankar återvänder alltid till samma tankemönster fastän det inte är något jag planerar för jag planerar inte så nej egentligen tycker jag att det är rätt roligt att leva jag klagar inte på livet i sig jag är bara så jävla trött
trött på allt
på alla
men mest mig själv

eller?

"she says she tired of life
she must be tired of something" counting crows - 'round here

nu
har liksom tappat orken blir aldrig frisk men är egentligen aldrig riktigt sjuk heller bara uttömd och utebränd alltid när det planeras resor ner till jessika kommer förkylningen med på köpet helt gratis fast det här är en konstig förkylning för jag är svullen i näsan och halsen så varar det ur ena halsmandeln jag förstår inte hur jag ska jobba både för mig själv och kati veckan ut vi får se hur jag överlever och i vilket skick jag kommer att vara i lagom till festligheterna kring min födelsedag

jävla jävla fan

"hold your glass up, hold it in
never betray the way you've always known it is
one day i'll be wondering how
i got so old just wondering how
i never got cold wearing nothing in the snow" the shins - caring is creepy