det är den rivande slitande gnagande ångesten som förstör mig ångrar allt jag gjorde och inte gjorde allt jag gör och inte gör alltid denna ångest jag tror att det skulle kännas bättre att inte känna alls om det nu ens skulle kännas något alls att inte känna drömmer om andra tider ett annat liv eller i alla fall en annan inställning nej det är inte det att jag inte vill leva att jag hatar allt nej det är ingenting sånt den är en jävla ångest som förstör mig som förvirrar mig så jävla mycket för jag förstår inte varför den kommer varifrån den kommer försöker liksom hanka mig fram ändrar perspektiv hela tiden men ändå liksom bara falla tillbaks till gamla mönster mina tankar återvänder alltid till samma tankemönster fastän det inte är något jag planerar för jag planerar inte så nej egentligen tycker jag att det är rätt roligt att leva jag klagar inte på livet i sig jag är bara så jävla trött
trött på allt
på alla
men mest mig själv

eller?

"she says she tired of life
she must be tired of something" counting crows - 'round here