jag är löjligt förtjust i tom waits

men nu jag har världens bästa jobb när allt flyter på och fungerar som det ska det är bara det att ofta är fallet inte så men jag överlever ju allt överlevde den här våren också knackar mig fram försöker bryta mönster men rätt har aldrig varit något för mig bara förödelsen efter allt som går fel kan jag hantera för den är alltid lika konsekvent och jag vet alltid på förhand precis vad som kommer varför förstöra ett vinnande koncept även om det är helt fel?

det finns ingen röd tråd för verkligheten är inte uppbyggd på den och man landar inte alltid på fötterna man lär sig att leva med allt eller lever inte alls och jag lever ju jag lever jag lever

"i can see by your eyes it's time now to go
so i'll leave you to cry in the rain
though i held in my hand the key to all joy
honey my heart was not born to be tamed
so goodbye, so long, the road calls me dear" tom waits - old shoes (& picture postcards)