jag är inte den mest effektiva bloggaren jag vet men jag tycker att ni borde veta att engmans kapell förra onsdagen var helt underbart världens bästa personalfest och fan så vacker han är men jag kom hem själv med en blåslagen rygg och en eller två söndertrampade tår men fan det var värt det synd bara att den elaka vakten stod där och hindrade mig och emeliethuresson från våra stöldplaner men nära skjuter ju ingen hare eller liknande det var helfestligt och hemfärden var ju alldeles förträffligt trevlig och fort gick det tur att en del människor har snabba bilar dock lite väl trångt därbak vilket resulterade med blodstopp i båda benen men det var det värt alla gånger

jag har även från och med i söndags börjat mitt nya liv som den glada lina jag vet ni tror mig inte men jag har klarat det en dag och trots en sting av ångest i morse när jag klev upp tror jag att det kommer gå vägen jag har utsett min coach och han ska allt få vägleda mig när jag har mina sämre stunder vad gör väl livet för nytta om man bara ska dra igenom det med en ständig ångest nej jag orkar inte engagera mig såpass mycket att jag alltid ska gå och vara nere nej det måste bli förändring och jag ska fan se till att det blir något den här gången för jag har gett upp ja jag har gett upp och då kan man lika gärna gå igenom resten av tiden med ett leende på läpparna det blir så mycket enklare när man ler

"if you tell me that you’ll wait for me
i’ll say i won’t be here
i want to say goodbye to you
goodbye to all my friends
goodbye to everyone i know" counting crows - daylight fading